brandmjao

Jag och mamma försökte idag att ge Mufasa vatten med hjälp av doseringsspruta. Men direkt vi sprutade in vattnet så spyde han. Så vi bestämde oss för att ringa Patricia, veterinären i vännäs som vi alltid går till. Man kommer till telefonsvar och säger orsaken till att man ringer, sedan ringer hon upp inom 30 min, om inte så ska man ringa till veterinärstationen. Men hon ringde upp, jag stod i duschen och fick då skynda mig för klockan 13:00 fick vi tid att komma dit. Vi han bra även fast vi just precis kom ut från parkeringen då den inte var skottade.

 

Väl framme så konstaterar Patricia att Mufasa har väldigt ont i magen, som vi trodde. Så vi bestämmer för att hon ska röntga honom för att fastställa att det är en tråd som stör och har gjort så han fått tarmvred. Och väl efter röntgen är det de som konstateras och att skulle man operera vet man aldrig att det går bra. Då tarmen är ett sådant skört organ, även fast man tar bort den skadade biten finns det risk att resten av tarmen dör ändå.

 

Så vi beslutade att han fick somna in, idag den 31/12 2012 cirka 13:20. Saknaden är stor då jag alltid har haft honom varmt om hjärtat även fast han den busen är tuggat mina gosedjur. Vi hade planerat att omplacera honom men inte kunnat ta steg då han hade en sådan personlighet som etsar sig fast. Vi hade även pratat om han skulle följa med mig när jag flyttade hemifrån. Men kanske var det här som var meningen, att han alltid skulle få bo oss hos. Näst sista natten låg han i min säng, alltid trogen.

 

Älskade Mufasa